Det är hemskt att man ska bli så sugen på choklad (kakor och annat sött) när man väl har börjat äta det. Just när man har klämt i sig så man mår illa så tror man ju att det liksom är bra men sen, när det har lagt sig så står man där med ett sug som är fruktansvärt.

Jag tror väl kanske inte att man är direkt beroende men kanske olika känslig för det där. Jag har en lättlurad kropp som vill ha mer.

Den skriker "mera choklad, mera pepperkakor..."

Ta en...Nä, det går liksom inte. Det stillar inte suget för fem öre. Det gör det bara värre. Så jag försöker kämpa emot. Vi får se hur det går. Det är ju några timmar kvar tills det är dags att sova liksom.

För övrigt har jag försökt med fysisk aktivitet för att finta bort det. Massa ved är inburen och det tog drygt en timme. Men nä, inte hjälpte det.

Jag försökte med lite kardemummakaffe som fick en klick vispad grädde på toppen. Underbart gott men nä, chokladsuget försvann inte.

Så vänta och kämpa är väl det som gäller.

Jäkla sötsug. Jag avundas dom som kan ta EN bit choklad, en kaka, en marmeladsmörgås eller en lite skumtomte och sen vara nöjda. Det sägs att dom människorna finns men det kanske inte är sant ?

...och inte ens det för det är tisdag. Det känns lite märkligt måste jag säga. Helgen gick i raketfart och nu är det som vanligt igen.

Det känns både lite skönt och lite sorgligt.

Magen är nog den som är mest tacksam. Nu får det vara nog med choklad och pepparkakor några dagar iallafall. Mådde fruktansvärt illa i natt och jag får helt skylla mig själv. De där två lussekatterna, ostmackorna och all chokladen som jag kämde i mig innan jag la mig var väl inte precis det jag borde ha stoppat i mig den tiden på dygnet.

A jobbar som vanligt idag och barnen ska väl snart ha lunch. Vad ? Jag vet inte men nåt ska vi väl fixa till.

Sen borde vi gå ut. Vi behöver alla andas lite frisk luft. Jag önskar bara att dom hade haft lite snö att leka med. Hur kul är det att vara ute och leka när allt är småblött och grått liksom ? Gå på promenad är väl inte det barnen tycker är det allra roligaste heller. Vi får se vad det blir. Ut behöver vi komma iallafall.

Jag fyndade på mellandagsrean idag. Vi hade varit på apoteket och hämtat ut den nya antibiotikan. Jag fick med mig H in på KappAhl och där hittade jag ett par fleecemysbyxor/pyamasbyxor för 75 kr ! Perfekt eftersom jag ju fryser om benen när jag ska sova. De hade dessutom mysiga fleecemorgonrockar för bara 150 kr (nedsatt från 375) och när jag inte kunde välja vilken jag skulle ta så fick H välja.

Vi betalade och skyndade vidare in i den lilla matbutiken. Där pep larmet både när vi gick in och skulle gå ut. Jag testade vilken påse det var när vi gick ut och tjejen i kassan erbjöd sig att kolla med "handscannern" om hon kunde hitta vad det var som pep. Jag hade ju bara två plagg i kassen och det var uppenbarligen morgonrocken som pep. HELA morgonrocken. Vi letatde både hon och jag men hittade inget.

Så skulle jag då krypa i min nya morgonrock och mysa hade jag tänkt. Vad hittar jag då ? Jo, en larmknapp. Nästan osynlig eftersom morgonrocken är vit och blåmönstrad men visst, där satt den.

Jag kan inte låta bli att bli irriterad. Varför pep inte larmet när vi gick ut ifrån KappAhl och varför gick jag inte tillbaks dit när det var uppenbart att det faktiskt var morgonrocken som pep ?

A har lovat att åka förbi där imorgon när han åker hem ifrån jobbet. Kvittot har jag ju.Det fixar sig nog men det är ju liksom extrajobb. Dessutom känner man sig lite som en tjuv.

Jaja, världsliga ting. Det finns värre saker.

Julaftons förmiddag var väl en enda stor väntan för barnen. Särskillt stora L som började fråga när tomten skulle komma redan kl 5 på morgonen. Han undrade också i nästa andetag  när han skulle få äta godis. Dom frågorna återkom under hela dagen fram tills dess att tomten kom och godiset åkte fram på borden.

Vid lunch åkte vi iallafall iväg till A:s syster där svärföräldrarna och de andra syskonen med familj också firade jul. Det blev en jättetrevlig eftermiddag och kväll med både en och annan överraskning.

Framåt 22-tiden åkte vi hem. Väl hemma så bar vi in barnen till deras sängar och sen satte sig A och jag och tog en nattmacka och tittade igenom barnens julklappar som de fått. Vi pratade lite och klockan blev en bra bit över midnatt innan vi kom isäng.

Barnen hade fått jättefina och bra julklappar. Jag tror att det var äkta glädje över allt de fick. Det kändes så. Det var en hel del lego som vilket dom har byggt med i stort sett hela dagen.

Det dom inte vet är att tomten också lämnade en del paket här hemma hos oss. Vi tog inte med de paket som var från min mamma och inte heller de paket som var till barnen gemensamt ifrån oss. Sen finns det några paket till mig och A också.

Tanken var att vi skulle öppnat de idag men barnen har haft fullt upp så det får bli imorgon som vi hittar det lilla brev som tomten har lämnat. Jag tror att det kommer att vara ett litet meddelande som säger att han lämnat lite paket här hos oss också eftersom vi hade det så trångt i bilen eller något i den stilen.

Tyvärr så är inte lilla L riktigt pigg. Hennes öroninflammation verkar inte ge med sig. Hon är fortfarande småfebrig och verkar ha ont på nätterna. Örat rinner och i eftermiddags, när det rann igen så ringde vi sjukvårdsupplysningen som absolut tyckte att vi skulle åka in. Nu fanns det ingen jourtid på jourläkarcentralen men sjuksköterskan sa att vi ändå skulle åka dit så fick de prioritera in henne...

Så nu är A och lilla L där. Det kan nog bli en lång kväll. Kul...inte.

Vi får se vad som händer. Jag är evigt tacksam att A tog på sig att åka iväg med lilla L.

Nä, äta lite kanske ? Mest för att munnen vill. Magen har redan protesterat med magkatarr...

Skinkan är redan i ugnen.  Tvättmaskinen är igång som vanligt och toaletten ska städas och det har jag planerat att min man ska göra. Vi får se när det kommer att ske. Barnen är redan uttråkade och längtar bara tills imorgon. Själv längtar jag nog mest till ikväll när dom har lagt sig och  jag får slå mig ner framför tv:n och bara ta det lugnt en stund. OM det nu blir så.

Vi får se. All den fina snön rengnade bort i natt och imorgon ska det bli sol och +6 grader men vad är det mot vädret i Australien så här års ? Ingenting så jag ska inte gnälla.

Får väl se till att förbereda lite packning inför morgondagen. Det är ju lite saker som ska med när det är fyra barn i familjen. Inte bara mat och julklappar.

Nä, återgå till verkligheten och ta tag i livet kanske ?

Det var inte bara tänderna. Det var en öroniflammation. Fick tid på VC direkt (tack vara A, han är mycket bättre på att prata för sig när det är sånna saker även om han inte behövde det den här gången). Det är den 3 öroninflammationen på 7 veckor och det är bara en vecka sedan förra kuren antibiotika avslutades.

Fick en annan sort den här gången. Får se om det blir bättre. Hoppas !

Eftersom jag har ägnat stora delar av mitt till det där med att försöka gå ner i vikt så har jag läst en hel del om hur man "ska" göra.

Motion, äta mindre fett och dra ner på energiintaget är väl det som det har propagerats för. Fibrer mättar har man väl också sagt.

Efter att ha läst en del om LCHF och GI-kost (metoden) så har jag nog blivit lite omvänd. Det finns något i det de skriver.

Motion gäller fortfarande. Kroppen är gjord för fysisk aktivitet. Det kan handla lika mycket om att bära in ved, ta promenader eller något annat som hör vardagens aktiviteter till som att träna på gym, simma eller utöva någon annan idrott. Det viktiga för kroppen (och vikten till viss del) är att den får röra på sig.

Det är sen, när de kommer till det där med kolhydraterna och fettet som jag inser, eller tycker, att det faktiskt har en poäng i det hela. För fett och protein höjer inte blodsockret lika snabbt och mycket som kolhydrater vilket ju i sin tur har inverkan på insulinet. Mindra kolhydrater och farmför allt snabba kolhydrater och istället mer fett och protein skulle alltså innebära ett jämnare och lägre blodsocker vilket i sin tur kräver mindre insulin. Det i sin tur minskar risken för de där extrema suget efter något sött eftersom man slipper de där blodsockerfallen.

Det kan säkert vara olika för olika människor hur man reagerar när man äter något sött. Min man verkar aldrig ha något sug efter godis, kakor, choklad eller mat. Han kan vara hungrig och han tycker det är gott med "godsaker" men han har inte suget.

Jag däremot är ofta enromt sugen, blir helt darrig när jag inte får mat och jag kan dessutom vara proppmätt men ändå nästan helt galet sugen på godis/choklad/kakor...

Så ja, jag tänkte att jag får väl testa. Det har jag nu gjort i 1,5 vecka. Kanske är det en "psykologisk" effekt att jag faktiskt inte har varit särskillt sugen på sötsaker. Vid några tillfällen har det förstås hänt men inte så där enormt sugen som jag brukar vara. Så kanske, för mig och för en del andra, så är det just så man behöver göra. Jag har inte tänkt använda mig av det här slaviskt utan försöka hitta någon slags balans där jag mår bra. Helt klart är iallafall att jag inte kommer att vara så "rädd" för fett som innan. Kolhydraterna tycks vara betydligt farligare för min del.

Vi får väl se hur det går. Det är ju så lätt att hamna i gamla banor igen.

Slutligen kan man nog säga att det inte tycks finnas några absoluta sanningar här i världen. Bara sanningar som är just för tillfället. Imorgon är det en annan sanning som gäller men du vet inte idag vilken det blir så kanske måste du tro på det du vet just nu och omvärdera imorgon.  

Mmm, av barn får man höra sanningen. För förmodligen är det sant. Stora L kröp upp i mitt knä härom kvällen och sen vände han sig ifrån mitt ansikte och sa högt "Mamma, du stinker". Igår kväll konstaterade han att jag fortfarande stinker och frågade om jag inte hade borstat tänderna.

Jodå, jag borstar mina tänder och för en liten stund känns det fräscht i munnen men sen går liksom den känslan över till något som jag kan härleda till förkylningen. Jag har inte ont i halsen men är snorig (som vanligt känns det som). Det skulle vara ganska skönt att iallafall slippa "stinka". Jag kan ju bara ana hur det kanske luktar ur min mun och det känns inte kul liksom.

Men det går väl över hoppas jag.