Men alltså, det är tydligen bara jag som tycker att årets melodifestival är bra ? Ja, så bra en melodifestival kan vara. Melodifestivalen är väl inte årets höjdpunkt men ändå något jag ser eftersom det är ett sätt att umgås med mina barn på. Vi lyssnar, tittar, kommenterar och tycker om (eller inte). Det är ytterst få låtar som jag har varit riktigt dåliga och jag tror att många snart kommer att gå och nynna på många av de som varit med.

Inte heller idag vaknade jag med den där efterlängtade stora mjuka känslan i bröstet som ger ett underbart lugn... Jag hade för visso drömt fina drömmar där känslorna var mjuka, vänliga, försonande och förlåtande men det var allt. Verkligheten tog över när jag slog upp ögonen. En verkliget där tog magsjukegrejen fart igen. Det var samma barn som i onsdags. Han som på  torsdagen mådde bra, men som hade diarré i stora lass på fredagen och sen åter var bra igår. Idag var det diarré igen...gånger flera. SUCK ! Vi hade ju annars trott och hoppats på skola för honom imorgon men så blir det inte. Nu tycks det ha lugnat sig igen men han får vara hemma ett tag till...

Själv funderade jag ett tag på om det var något på gång när det gäller magsjuka även för min del. Jag mådde lite illa i eftermiddags. Förmodligen hade jag inte fundera så mycket på det om det inte hade varit för att vi har magsjuka i huset. Det var förhoppningsvis "bara" min magkatarr som slog till efter alltför många koppar kaffe och allt annat som känns "upp och ned" i livet. Jag hoppas på det iallafall... Å andra sidan har jag flera gånger varit med om att må så där illa någon timme och sen, flera timmar senara fått diarré. Hoppas inte !

Vad kan man göra annat än att vänta och hoppas ?

Ganska ofta när jag lägger hoppas jag att jag nästa dag ska vakna upp och helt plöstligt ha ett inre lugn. Ungefär som en stor, mjuk, varm bomullsboll i hela bröstet. Ett lugn som smittar av sig på hela kroppen. Ett lugn som består oavsett vilka vindar som blåser runtomkring. Ett stabilt lugn.

Den där önskan hör till kategorin "saker som aldrig händer"

Men usch vad hela jag och mitt liv känns i obalans.

Alla barn hemma idag pga gårdagens magsjuka. Den magsjuke sonen piggnade till igår kväll och idag känns han ganska som vanligt. Ännu är det ingen mer som har blivit sjuk men det har ju inte ens gått ett dygn sedan senaste symtomet så man vågar väl inte ropa "hej" än.

Konstigt nog har killarna lekt med lego hela förmiddagen UTAN att bråka. Jag vet inte när detta inträffade senast. Med andra ord har jag haft all tid i världen att pyssla med mitt (och umgås med lill L). Jag har dock inte haft någon ro i kroppen till det.

Bara massa tråkiga funderingar, negativa tankar om allt och totalt avsaknad av att göra något åt allt det där runtomkring.

Hela jag, mitt liv, allt känns i obalans. ALLT, verkligen ALLT...

Mannen åkte tidigt till jobbet, strax före kl 5.

Strax efter kl 5 ropade yngsta sonen. Lätt irriterad klev jag ur sängen och gick bort till andra ändan av huset där han sover för att följa med honom till toaletten...trodde jag. När jag kom dit så säger ropar han desperat "jag har ont i magen". Dessa ord får liksom en halvt sovande hjärna att bli klarvaken. På drygt sekunden hann jag springa in på toaletten, hämta kräkspann och tillbaks till rummet för att skickligt fånga första spyan i spannen. Inte en droppe vid sidan om ! De två timmar som sedan följde så gjorde jag om nästan samma sak mer än tio gånger, med undantaget att jag var mer förberedd med kräkspannen vid hans säng.

Hann där emellan sms skola och dagis och meddela nyheten och att barnen därför blev hemma. Synd bara att jag inte kunde krypa ner och njuta av att få lite sovmorgon.

Efter mycket vändande hit och dit så kom jag fram till att det bästa, och egentligen den enda, lösningen den här gången är att jag VAB:ar idag och kommande två dagar eftersom barnen få vara hemma även fredag då det tidigast på fredag morgon ha gått 48 timmar tänkte jag. Det känns ju alltid lite jobbigt att ringa sig sjuk eller VAB:a när man är ny på jobbet. Både för att man känner sig lite besvärlig och för att det ändå är jobbigt att vara bortfa från jobbet flera dagar (blir så nervös för allt som jag tror att jag inte kan).

Jag kan väl säga som så att om magsjukan är "kniven i ryggen" så var samtalet det som "vred om kniven".

Det gör lite ont, det skaver och det gnager...

Tredje dagen med denna enorma trötthet, vissenhet och totalt avsaknad av en känsla som ens är i närheten av glädje.

Vårdeppig ? Ja, kanske ett inslag av det. Det är ju liksom en del av mitt liv så här års och jag har accepterat att det är så men det brukar inte vara så här riktigt.

Tre dagars härlig ledighet till ända. Tre dagar som har varit som en grå, seg massa. Tre dagar som bara har dragit min energi ännu längre nedåt...

Kanske har jag något "skit" i kroppen som bara ligger där och väntar på att bryta ut , alternativt bli bekämpad. Om man lägger till den vanliga vårdeppigheten, oron för det där om är där i min kropp men som inte borde vara där och sen pressen det innebär att börja ett nytt jobb så kanske det inte är så konstigt.

Men ändå, jag behöver lite energi. Hur ska jag annars ta mig igenom den kommande veckan ? Jag vet verkligen inte men på något vis ska det väl gå eller ?

Jag hatar den här tunga, gråa massan jag vadar i nu.

Ge mig energi.

Hjälp mig känna glädjen.

Låt mig skratta igen !

Men alltså, den där omstarten gick väl sådär. Kröp ner i sängen, slumrade en stund och klev sen upp och det kändes något bättre...

Men någon härlig känsla har inte infunnit sig. Jag känner mig högst oinspirerad till allt. Humöret är på botten och hela jag känner mig "off"...

Känner mig trött ända in i märgen. Tvingade ut mig en stund men inte ens lite frisk luft hjälpte som det annars brukar göra.

I källaren byggs det på det där badrummet. Det bygget har pågått i säkert 5 år nu och det går långsamt framåt. Det ska bli skönt om vi någon gång blir klara med det men samtidigt så är just badrum så tråikga rum. Bara ett måste, inget mys eller fint liksom. Känns tråkigt att lägga pengarna på. Det enda jag bryr mig om är att få ett badrum som är hyfsat lättstädat vilket det ändå aldrig känns som hur man än gör. Vet inte riktigt hur vi ska lösa förvaringsbiten heller. Våra badrum/toletter är ganska stora och snart har lilla L förhoppningsvis kommit på att det där med blöja inte är något att ha. Då kan vi ta bort skötbordet och vips så har vi en lång vägg där jag skulle vilja ha någon typ av skåp som är lite mer åt garderobshållet. Alltså inte några små fjuttiga badrumsskåp. Nä, jag vill få plats med badlakan, handdukar, städgrejor inkl. skurspann. Förstår inte riktigt varför man ska ha städskåpet i köket. Tvättstugan kan jag väl tänka mig är en logisk plats (om man har det hyfsta nära  och inte som vi längst ner och bort i källaren) eller toaletten/badrummet.

Jaja, vi får väl se hur det blir. Det känns bara så tråkgit och ganska dyrt att försöka planera och tänka ut något som kan bli bra. Är totalt oinspirerad och det finns så mycket mer som jag skulle vilja göra och ha.

Eller idag vill jag ingenting. Jag vet vad jag hur jag skulle vilja att livet var men jag orkarn inte ta ett endaste steg i den riktningen idag. Orkar inte kämpa en sekund.

Ge mig ett piller med kraft, glädje och inspiration och jag tar det direkt !

Min dag började för 1,5 timme sedan efter en mardrömsnatt... ja alltså en natt fylld med mardrömmar. Torr i munnen och täppt i näsan lullade jag upp och tände på toaletten åt yngsta sonen som var nödig men inte vågade gå upp då det var för mörkt.

Sen har jag varit uppe. Jag har redan lyckats äta alldeles fel, för mycket och onyttigt. Jag har redan lyckats bli irriterad x antal gånger på diverse småsaker, ja till och med på tankar om saker som ju inte ens "är".  Jag har också redan fått känslan av att det här är ännu en dålig dag.

Så hur gör jag nu då ? Det är ganska många timmar kvar på den här dagen.

Omstart ?

Dag ett av tre lediga är till ända. Som alltid har jag stora förhoppningar när det vankas ledighet. Det handlar inte om att vi ska göra så himla mycket utan mer om att vi ska ha det lugnt och skönt, må bra, koppla av...

Tyvärr brukar det nästan alltid bli stökigt och småbråkigt, irritation och besvikelse. Jag vet inte riktigt varför men kanske beror det på att både jag och övriga familjen oftast är väldigt trötta och liksom inte riktigt orkar.

Idag blev inget undantag. Efter lördagens förmiddagsaktiviteter (simskola och träning för tre av fyra barn) så kom alla hem. Jag fixade mat och fick slänga i en maskin tvätt. Jag blev på sämre och sämre humör allteftersom timmarna gick. Jag kände mig förpassade till hem och hushållstjänsten (jag som bara ville vara ledig eller iallafall att alla skulle hjälpas åt). Barnen småbråkade och den äkta hälften fixade med bilen (det behövdes ju repareras där också). Helt plötsligt var hela köket och övriga "allmäna" utrymmen fulla med kläder, leksaker och annat som inte skulle vara där. Någonstans vid den tidpunkten tog min ork helt slut. Jag hade ju liksom städat och plockat innan bara för att få ha det lite trevligt när jag (och min familj) i min fantasi skulle vara så där mysigt lediga och bara vara tillsammans...

Kanske borde jag ha förstått att det med stor sannolikhet skulle bli så här. Erfarenhet och förutsättningar där bl.a en förkylning och ett mental trötthet efter att ha gett mycket av sig själv på jobbet ingick så borde jag anat...

Jag hoppas på en bättre dag imorgon och kan bara konstatera att nu är både jag och denna dag slut.