Direktlänk till inlägg 23 april 2015

En mysig utflykt till sjukhuset

Av Mamman - 23 april 2015 05:42

I börjar av veckan var jag och lilla L med maken när han skulle få sin behandling. Det är ganska odramatisk. En droppåse hängs upp och kopplas på och då ligger han där i ca 3 timmar. Men jag har länge tänkt att barnen ändå skulle få se just detta och nu fick iallafall en av dom göra det.

Nu är det ju inte så kul att sitta där och titta 3 timmar så lilla L och jag passade på att ta en promenad i det underbara vädret in till stadens centurm. Där tittade vi lite i leksaksaffären och hon konstaterade att det fanns många fina saker, frågade om vi skulle köpa något och accepterade utan problem svaret "nej, inte idag". Jag tänkte att det kommer nog bli knepigt att komma därifrån men efter en liten stund så sa hon "nu går vi härifrån".

Vi gick vidare för att äta något. Då det är en liten stad som är känd för sina många caféer så var det inte så svårt att hitta ett ställe som passade...mig. Jag hade tänkt mig något lite åt det matiga hållet och sen eventuellt något sött och gott som lite avslutning på det hela. Men nu hade lilla L sett ut ett ställe dit hon absolut ville gå så det var "nä" till allt annat jag föreslo

Eftersom det på något vis var lite för hennes skull vi var där så gav jag med mig och vi gick till det  där stället där det i stort sett bara fanns kakor. Nu var det nog inte det som lockade utan mer att vi hade varit där innan, för två år sedan och det kändes nog tryggt att gå dit igen. Lilla L vill väldigt gärna känna igen saker och ting och blir rädd och osäker inför det som är nytt och okänt.

Det fanns iallafall frallor där så det blev varsin dubbel ostfralla, en MER till lilla L och sen stor kanelbulle. Otroligt nog så åt hon upp allt utom en liten, liten kant på kanelbullen.

Sen köpte vi med oss två chokladbollar,modell större, att ha "på vägen tillbaka". Det är nämligen ganska långt att gå mellan sjukhuset och centrum för en som har små ben.

Vi pausade på en bänk i solen med utsikt över en skolgård. Chokladbollarna åts upp (och även då förvånade hon mig genom att äta nästan hela...)

När vi satt där och småpratade så kom det tre "moppekillar" och körde. Jag frågade lilla L om hon trodde att hennes bröder också skulle ha moppe när de blev lite större och det trodde hon. Jag frågade också henne om hon kanske också skulle ha en, det är ju himla bra när man ska åka iväg till något som ligger lite längre bort. Men nä, det behövde hon ju inte alls för hon ska bli prinsessa och åka lång bil (limosin) med sin prins eller kung när hon ska någonstans...

Så då får vi väl se hur det blir med den saken...det är ok att ändra sig tänker jag

Vi traskade tillbaks till sjukhuset och fick vänta en liten stund innan det var färdigt där och sen åkte vi hem.

Nu är det inte så många gånger till med dom där cellgifterna. Och på ett vis känns det ju bra men på ett annat vis så är det skrämmande. För så länge behandlingen pågår så görs det ju något men sen då, när det är färdigt ? När allt förhoppningsvis är borta...tänkt om det inte är det, tänk om det kommer tillbaka.

Vi, eller jag iallafall, kommer nog inte alls att kunna andas ut. När alla andra runtomkring kommer att säga "vad skönt att det är färdigt" så kommer jag/vi stå där och tänka "det är inte alls färdigt", vi vet ingenting förrän efter röntgen...och sen nästa och nästa osv. Risken kommer att minska men friksförklarad blir man inte på många år...


För barnen är det inte så. För dom så kommer pappa att vara frisk när det är slut med medicinen. Och för lilla L var det en mysig liten utflykt även om hon ju på ett plan också förstår att det var mer än så.



 
ANNONS
 
Petra

Petra

23 april 2015 07:57

Jag undrade just hur det går för er. Måste vara tufft för er båda nu! Och ovissheten.... Finns det något mer tärande? Hu! Önskar jag kunde göra nåt vettigare än bara skicka en styrkekram!

http://https://petraiordochbild.wordpress.com

Mamman

23 april 2015 08:13

Dom här "små" sakerna betyder oerhört mycket. Att veta att någon faktiskt bryr sig och tänker på oss. Det behöver inte vara mer än så och det går ju inte att göra så mycket mer heller. Så några rader och en styrkekram är guld värt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Mamman - 22 juli 2015 09:55

Det jag drömmer om nätterna är inte särskillt svårtolkat men det ger mig tankar och känslor som dröjer kvar långt in på dagen. Det jag drömmer är det jag inte vågar tänka när jag är vaken. Så enkelt är det. Frågan är bara vad jag ska göra med det hel...

Av Mamman - 28 juni 2015 06:16

Livet rullar på. Som vanligt går det i en rasande fart och svänger hit och dit. Bra och hoppfulla dagar blandas med skitdagar där uppförsbackarna känns omöjliga att ta sig uppför. Ändå så gör jag det. Ibland åker jag av vägen, gråter en skvätt och ge...

Av Mamman - 24 april 2015 10:03

Jag tror att alla kan vi bidra på olika vis för att göra världen lite bättre. Vad man väljer och har förmåga att göra är nog väldigt olika och så måste det få vara. Jag tror på frivillighet. Det som fungerar under en period i livet kanske inte funger...

+7

Av Mamman - 20 mars 2015 15:30

Livet rullar på. Vissa dagar/perioder är bättre än andra. Det blir ljusar och ljusare. Iallfall utomhus och visst hjälper det lite. Iallafall när det gäller orken att ta tag i saker. Städa ut, rensa, försöka komma framåt även om det är jag som måste ...

Av Mamman - 27 februari 2015 19:10

Jag tycker att både grått och vitt hår är väldigt vackert. Jag tänker ofta på min farmor näst intill kritvita, tjocka hår och hur jag, när jag var liten, faktiskt önskade mig ett sådant hår...mitt var ju gult och inte alls fint jämförelsevis. Allte...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Min värld med Blogkeen
Följ Min värld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se