Alla inlägg under april 2015

Av Mamman - 24 april 2015 10:03

Jag tror att alla kan vi bidra på olika vis för att göra världen lite bättre. Vad man väljer och har förmåga att göra är nog väldigt olika och så måste det få vara. Jag tror på frivillighet. Det som fungerar under en period i livet kanske inte fungerar när förutsättningarna ändras, när man flyttar, får barn, blir sjuk osv. Jag tror också att det är bra om man har tänkt igenom det hela och har ett motiv till varför man gör på ett visst vis. 


En liten del i det stora hela som vi pysslar med hemma hos oss är sopsortering. Vi ha en varmkompost där allt som går att kompostera hamnar. Andra saker sorteras också och får följa med till återvinningen om det är där de hör hemma. Det är faktiskt inte särskillt mycket alls som hamna i dom vanliga soporna och det känns bra. Kanske hamnar en och anna sak lite fel ibland men att göra så gott man kan, läsa på när man inte vet och försöka lära barnen är ändå ett bidrag till det hela.

En annan sak som jag nog brinner lite extra för är det där med att ta tillvara på maten. För mig mig handlar det om flera saker så som ekonomi, att uppskatta det man har och att förstå hur lyckligt lottade vi ändå är som HAR mat och kan äta oss mätta.

Jag har skrivit det förr men det är faktiskt så att vi slänger väldigt lite mat för att den har blivit för gammal/otjänlig som föda. Det största "svinnet" står nog tyvärr barnen för när de tagit till sig förmycket mat. Detta trots tjat om att ta lite åt gången och heller ta flera gånger eller smaka lite först om man nu inte vet om man tycker om det.  Och jo, visst händer det att jag hittar ett gammalt jästpaket eller en hård, skrumpen morot som åker rätt ner i soporna kompostpåsen men det händer faktiskt inte så ofta.

Lukta och smaka på saker som har passerat bäst före datumet säger jag bara. Ofta är det inget fel på det även om det har gått några dagar extra. Iallafall om det ha förvarats rätt. OCH bäst före datume är ingen garantistämpel för att det som är i förpackningen är ok bara för att datumet inte är passerat. Det kan ju hända att den där mjölken har stått framme i värmen alldeles för länge för att den ska "må bra" t.ex .

Sen finns det ju förstås livsmedel man ska vara lite mer försiktig med som lätt bli dåliga och som i sin tur kan göra oss människor sjuka (och de saker gäller det ju att äta upp snabbt, förvara rätt , inte låta stå framme i värmen, kyla snabbt och kanske frysa osv).

Nåväl, detta gör ju också att vi ganska ofta lagar mat efter vad som börjar bli i behov av att användas. Börjar morötterna och palsternackorna se lite ledsna ut så får det bli något där de behövs som ingredienser osv.


Förra fredagen fick en av killarna med sig en stor påse med äpplen hem ifrån fritids. Det är ju superbra att skolan/fritids har valt att alla barn ska få frukt på förmiddagsrasten och som ett minimellanmmål på eftermiddagen. Nu  hade de dock fått en sorts äpple som barnen inte gillade. Jag förstår barnen för äpplena var ganska smaklösa. De såg dessutom inte så "kul" ut med sin blekgröngula färg. Nu försöker jag dock lära mina barn att det som är innanför skalet ofta kan vara toppenfint (gäller både människor och frukt ;-) ) men visst, det är inte ALLTID så.

Äpplena hade dessutom börjat bli lite småskrumpna i skalet så ja, inge på fritids ville ha dom...förutom vi/sonen då.

Eftersom de inte var så goda att äta som de var så har vi nu i en veckas tid bakat med äpplen. En stor äppelpaj, ett par äppelkakor (modell sockerkaka med äpple i) och slutligen bröd med äpple i...

En liten sak kanske men det gäller att se det lilla i det stora tänker jag: 

Att se och ta tillvara på det som finns

ANNONS
Av Mamman - 23 april 2015 05:42

I börjar av veckan var jag och lilla L med maken när han skulle få sin behandling. Det är ganska odramatisk. En droppåse hängs upp och kopplas på och då ligger han där i ca 3 timmar. Men jag har länge tänkt att barnen ändå skulle få se just detta och nu fick iallafall en av dom göra det.

Nu är det ju inte så kul att sitta där och titta 3 timmar så lilla L och jag passade på att ta en promenad i det underbara vädret in till stadens centurm. Där tittade vi lite i leksaksaffären och hon konstaterade att det fanns många fina saker, frågade om vi skulle köpa något och accepterade utan problem svaret "nej, inte idag". Jag tänkte att det kommer nog bli knepigt att komma därifrån men efter en liten stund så sa hon "nu går vi härifrån".

Vi gick vidare för att äta något. Då det är en liten stad som är känd för sina många caféer så var det inte så svårt att hitta ett ställe som passade...mig. Jag hade tänkt mig något lite åt det matiga hållet och sen eventuellt något sött och gott som lite avslutning på det hela. Men nu hade lilla L sett ut ett ställe dit hon absolut ville gå så det var "nä" till allt annat jag föreslo

Eftersom det på något vis var lite för hennes skull vi var där så gav jag med mig och vi gick till det  där stället där det i stort sett bara fanns kakor. Nu var det nog inte det som lockade utan mer att vi hade varit där innan, för två år sedan och det kändes nog tryggt att gå dit igen. Lilla L vill väldigt gärna känna igen saker och ting och blir rädd och osäker inför det som är nytt och okänt.

Det fanns iallafall frallor där så det blev varsin dubbel ostfralla, en MER till lilla L och sen stor kanelbulle. Otroligt nog så åt hon upp allt utom en liten, liten kant på kanelbullen.

Sen köpte vi med oss två chokladbollar,modell större, att ha "på vägen tillbaka". Det är nämligen ganska långt att gå mellan sjukhuset och centrum för en som har små ben.

Vi pausade på en bänk i solen med utsikt över en skolgård. Chokladbollarna åts upp (och även då förvånade hon mig genom att äta nästan hela...)

När vi satt där och småpratade så kom det tre "moppekillar" och körde. Jag frågade lilla L om hon trodde att hennes bröder också skulle ha moppe när de blev lite större och det trodde hon. Jag frågade också henne om hon kanske också skulle ha en, det är ju himla bra när man ska åka iväg till något som ligger lite längre bort. Men nä, det behövde hon ju inte alls för hon ska bli prinsessa och åka lång bil (limosin) med sin prins eller kung när hon ska någonstans...

Så då får vi väl se hur det blir med den saken...det är ok att ändra sig tänker jag

Vi traskade tillbaks till sjukhuset och fick vänta en liten stund innan det var färdigt där och sen åkte vi hem.

Nu är det inte så många gånger till med dom där cellgifterna. Och på ett vis känns det ju bra men på ett annat vis så är det skrämmande. För så länge behandlingen pågår så görs det ju något men sen då, när det är färdigt ? När allt förhoppningsvis är borta...tänkt om det inte är det, tänk om det kommer tillbaka.

Vi, eller jag iallafall, kommer nog inte alls att kunna andas ut. När alla andra runtomkring kommer att säga "vad skönt att det är färdigt" så kommer jag/vi stå där och tänka "det är inte alls färdigt", vi vet ingenting förrän efter röntgen...och sen nästa och nästa osv. Risken kommer att minska men friksförklarad blir man inte på många år...


För barnen är det inte så. För dom så kommer pappa att vara frisk när det är slut med medicinen. Och för lilla L var det en mysig liten utflykt även om hon ju på ett plan också förstår att det var mer än så.



ANNONS

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Min värld med Blogkeen
Följ Min värld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se