Direktlänk till inlägg 21 februari 2015

Ur zonen

Av Mamman - 21 februari 2015 18:35

Vilken vecka ! En prövning på många sätt och vis. Har under ett par veckor gått och gruvat mig för allt som skulle hända och det jag måste göra vilket var flera saker som ligger utanför den där comfortzonen.


Måndagen var en tung dag då det åter var dags för min A att påbörja med en nu kur cellgifter. Veckan före det så mådde han ungefär "som vanligt" , ja alltså så som han mådde innan den här skiten. Men med måndagen så blev det åter en däckad man som mådde dåligt på alla möjliga vis...

Måndagen bjöd också på mellanbarnens simskola. Eftersom det inte fanns någon hemma som kunde ta ansvar för en 4-åring så fick hon också följa med och då ville hon ju så klart bada. Jag vet ju att det är bra om hon får göra de då hon behöver vattenvana inför en simskolestart till hösten. Det var bara att inse faktum och kliva ur zonen och dra på sig badkläder. Jag känner mig extremt obekväm när jag är näst intill naken i simhallen. Att jag sen tycker det är kallt och fryser gör det ju inte mer lockande. Därför har denna uppgift lämnats över till A innan...och nu går ju inte det. Finns med andra ord inte så mycket att välja på.


Tisdagen bjöd på tidig morgon med "lämning av barn" kl 6 och sen, på det, en rejäl förkylning som bröt ut när jag var på jobbet. Det blev en tidig kväll för mig.


Onsdag- dags att kliva ur zonen. Då A inte orkar köra bil just nu så föll det på min lott att åka till den stora staden, eller nä, KÖRA i den stora stadens trafik för att lämna in bilen som inte hade blivit reparerad som den borde ha blivit. En reklmation alltså. A åkte med men satt mest som en zombie brevid. Och vad var det som är så farligt med det här då ? Jo, att köra bil i den där trafiken. Det är väl ovana men jag tycker det är jättejobbigt när man ska in i "smeten" och köra. Att jag sen var dödens förkyld gjorde väl inte att det kändes bättre. Var i valet och kvalet för om jag skulle jobba men tog en Ipren och nässpray och åkte till jobbet (hade ingen feber men ONT i bihålorna och huvudet) och tur var de för där var det, som vanligt, ont om "folk" (ok, kollegor då).


Torsdag- Ur zonen igen. Samma resa fast tvärtom. Lämna lånebil åter och hämta hem egen bil. Min zombie, eh, min man, åkte med även denna gången vilket jag är väldigt tacksam över även om det dåliga samvetet gnagde då jag såg hur dåligt han mådde. Han å sin sida visste ju vad jag känner för det där med bilkörning i stan. Det är kärlek. Han däckade och sov hela eftermiddagen när vi kom hem.


Fredag. En man som mådde lite bättre. En jubileumstillställning på hans jobb väntade på kvällen. Han ville så gärna gå och några timmar innan så bestämde vi att vi skulle åka...eller köra, JAG fick ju köra. Ur zonen: Köra bil i stora staden i rusningstrafik (nästan iallafall, den börjarde väl avta). Väl framme var det mingel och därefter middag med bordsplacering, så jag stannad kvar utanför min zon. Jag är ingen mingelmänniska. Det funkar om jag får stå i en grupp dit det kommer och går folk, och att det är flera stycken som håller igång det där samtalet så att jag bara kan flika in men annars är det mest jobbigt. Hitta på saker och prata om saker som jag inte bryr mig om, hålla det där samtalet igång...nä usch. Sen den där bordsplaceringen på middagen då. Det kan blir ganska bra och det kan bli skit. Igår blev det medel. Jag satt vid samma bort som A och det var ett annat par som vi känner ganska väl vid bordet också men sen var det ett par till och tja, den där ljudvolymen som gör att man inte kan höra vad andra säger, att man tvingas att prata med den som sitter brevid osv. är inte heller min grej. Det var ändå ganska trevligt igår men inte helt bekvämt. Jag är nog världens tråkigaste och mest osociala person. Fast det finns ju andra sammankomnster och situationer där jag verkligen tycker om att träffa andra också så jag vet inte. Mingel och långa middagar med okända är kanske bara inte min grej.

Bilfärden hem blev efter midnatt. När jag parkerat bilen utanför vårat hus var jag äntligen tillbaks i min zon igen. Mitt hem, mitt kära hem. Här trivs jag, här vill jag vara ;-)


Idag då: Upp strax före sju med alltför få timmars sömn (knappt 6 oroliga timmar) Packa och sen ur zonen igen. Med en gps, och väl påläst på stadens karta så åkte jag och den äldsta killen iväg till den tävling han skulle på. Det var rakt igenom staden den här gången till andra sidan och sen omvänt på eftermiddagens resa hem.


Nu är äntligen den här veckan över och jag är helt slut. Kanske inte så konstigt. Just nu önskar jag att barnen självmant ska krypa ner i sina sängar och att det ska bli tyst och lugnt i huset. Då ska jag titta på gårdagens finar i på spåret, äta choklad och sen krypa ner i min säng.


Nu hoppas jag att jag får stanna här i min zon tills mådag kväll då det återigen blir dags att blundat, svälja och våga !

Ur zonen !



 
ANNONS
 
Petra

Petra

22 februari 2015 19:03

Med tanke på vad du skrev hos mig... Är det inte lite så att man klarar (och står ut med) det man MÅSTE? Jag skulle inte vilja vara i dina kläder nu! Då tar jag ju hundra gånger hellre helknäppa kollegor! ;-)

När jag läser om din vecka tänker jag: guuuud vad stark hon är! Kram till dig!

http://https://petraiordochbild.wordpress.com

Mamman

23 februari 2015 09:18

Tack snälla du. Känner mig dock inte så stark utan snarare som någon som balanserar på en lina där jag kan falla vilken sekund som helst.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Mamman - 22 juli 2015 09:55

Det jag drömmer om nätterna är inte särskillt svårtolkat men det ger mig tankar och känslor som dröjer kvar långt in på dagen. Det jag drömmer är det jag inte vågar tänka när jag är vaken. Så enkelt är det. Frågan är bara vad jag ska göra med det hel...

Av Mamman - 28 juni 2015 06:16

Livet rullar på. Som vanligt går det i en rasande fart och svänger hit och dit. Bra och hoppfulla dagar blandas med skitdagar där uppförsbackarna känns omöjliga att ta sig uppför. Ändå så gör jag det. Ibland åker jag av vägen, gråter en skvätt och ge...

Av Mamman - 24 april 2015 10:03

Jag tror att alla kan vi bidra på olika vis för att göra världen lite bättre. Vad man väljer och har förmåga att göra är nog väldigt olika och så måste det få vara. Jag tror på frivillighet. Det som fungerar under en period i livet kanske inte funger...

Av Mamman - 23 april 2015 05:42

I börjar av veckan var jag och lilla L med maken när han skulle få sin behandling. Det är ganska odramatisk. En droppåse hängs upp och kopplas på och då ligger han där i ca 3 timmar. Men jag har länge tänkt att barnen ändå skulle få se just detta och...

+7

Av Mamman - 20 mars 2015 15:30

Livet rullar på. Vissa dagar/perioder är bättre än andra. Det blir ljusar och ljusare. Iallfall utomhus och visst hjälper det lite. Iallafall när det gäller orken att ta tag i saker. Städa ut, rensa, försöka komma framåt även om det är jag som måste ...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Min värld med Blogkeen
Följ Min värld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se