Direktlänk till inlägg 6 september 2014

Då passar det...

Av Mamman - 6 september 2014 12:55

Jag minns så väl när jag var 11 år. På skolgården delades inbjudan ut till fredagens party. Jag såg hur inbjudningslapparna började ta slut i högen. Jag hade inte ännu inte fått någon och kände mig allmera ledsen. Jag älskade att gå på dessa partyn (typ disco hemma hos någon). När det var en lapp kvar så började A och A, som var de som skulla ha partyt, tissla och tassla. Sen kom de fram till mig och gav mig en inbjudan...Nu stod det inte mitt namn på den utan G:s namn, en tjej som ALDRIG gick på dessa partyn men jag fick den. A och A förklarade att de ville bjuda ett jämnt antal par och eftersom det var tre tjejer mer än killar  i klassen så blev det ju tre tjejer som inte blev bjudna...men nu var ju G sjuk och hon brukade ju ändå inte komma så de gav den till mig istället för att jag såg så ledsen ut.

Konstigt nog så blev jag bara glad. Eller var det den enda känslan jag hade då ? Det är iallafall så jag mins det. Det var ett kul party precis som det brukade vara. Någar jämna par blev det dock inte eftersom det inte bara var vissa tjejer utan också vissa killar som inte hade kommit på hur kul det var med sånna tillställningar.


Igår ringde en mamma till en av killarnas klasskompis. Det var så att de hade fått ett återbud till det kalas de skulle ha idag och undrade nu om min lille kille ville komma... Visst ville han. Han blev jätteglad. Själv vet jag inte vad jag ska tycka och känna. Jag förstår ju att det inte rör sig om ett stort kalas då de ska iväg på en aktivitet. Jag förstår ju också att de inte kunde eller hade bjudit alla utom mitt barn. Kanske är det till och med så att killen som fyller år kanske hade velat bjuda min kille men inte fick då de ändå var tvungna att begränsa antalet och därför blev glad att han nu kunde det pga återbudet. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka " jaha, då duger det"...



Nu tänker jag att det förmodligen var exakt så min mamma tänkte när jag kom hem stålandes lycklig över att ha fått en inbjudan trots allt även om det nu inte var mitt namn på den och det inte var tänkt så från början.


Min önskan är att han har riktigt kul och inte alls tänker i de banor som jag gör. För just nu så spelar det faktiskt ingen roll varför eller hur han blev bjuden. Han är där och han är (var i allafall när han åkte) glad.



















 
 
Petra

Petra

6 september 2014 13:50

Åh, jag förstår precis hur du känner det! Och man vill bara skydda dem från allt ont! :-/

http://petraiordochbild.wordpress.com

Mamman

6 september 2014 14:59

Ja, jag kan känna att jag gärna skulle ta allt det där jobbiga själv om jag kunde även om jag vet att det hör till livet.

 
Lotta

Lotta

8 september 2014 22:48

Vår Sofia, som är väldigt försiktig o tystlåten av sig, blir väldigt sällan bjuden på kalas.
Det gör så fruktansvärt ont i hjärtat då hon frågar varför =(
Vi har faktiskt en familj i kvarteret vars två barn våra barn umgås flitigt med. Dottern där gillar inte vår S och låter gärna S få veta det =/ Jag brukar "tvinga" de andra att låta S vara med i lekarna...antingen leker alla eller ingen liksom. Förra hösten blev Elsa, Albin o Stina bjudna på ett badkalas i simhallen då båda barnen i den här familjen fyllde år. Men Sofia var inte välkommen...
I år fick Albin o Elsa komma på dotterns kalas och Stina är bjuden på sonens.... Men Sofia....ja...hon fick minsann inte...
Ändå hade de bjudit in nästan 25 barn till dotterns kalas så jag tycker nog att de gott hade kunna ta med vår S också!
Häromdagen då jag hämtade henne i skolan stod en klasskompis o talade med sin pappa...hon sa högt o tydligt, samtidigt som hon tittade på Sofia och mig, "jag ska bjuda alla flickor utom Sofia på mitt kalas!"
Åh, vad jag ville gå fram o ge ungen en utskällning!

Tyvärr är inte världen rättvis. Barn kan va så jäkla elaka.
Jag vet att Sofia har några enstaka kompisar i skolan och hon har några hon leker med ibland hemma...men det är tufft. De andra är så framåt och hon är så försiktig =(

Jaja, det blev en hel novell ;)

Kram!

http://www.esmeralda71.blogg.se

Mamman

9 september 2014 05:48

Det där gör så ont i mammahjärtat. Det är också så svårt att göra något åt det själv som förälder. När det gälle det där med kalas och vem som ska bjudas så har man också ett ansvar som vuxen. Det är inte alltid lätt att få ihop det men man måste ändå tänka till.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Mamman - 22 juli 2015 09:55

Det jag drömmer om nätterna är inte särskillt svårtolkat men det ger mig tankar och känslor som dröjer kvar långt in på dagen. Det jag drömmer är det jag inte vågar tänka när jag är vaken. Så enkelt är det. Frågan är bara vad jag ska göra med det hel...

Av Mamman - 28 juni 2015 06:16

Livet rullar på. Som vanligt går det i en rasande fart och svänger hit och dit. Bra och hoppfulla dagar blandas med skitdagar där uppförsbackarna känns omöjliga att ta sig uppför. Ändå så gör jag det. Ibland åker jag av vägen, gråter en skvätt och ge...

Av Mamman - 24 april 2015 10:03

Jag tror att alla kan vi bidra på olika vis för att göra världen lite bättre. Vad man väljer och har förmåga att göra är nog väldigt olika och så måste det få vara. Jag tror på frivillighet. Det som fungerar under en period i livet kanske inte funger...

Av Mamman - 23 april 2015 05:42

I börjar av veckan var jag och lilla L med maken när han skulle få sin behandling. Det är ganska odramatisk. En droppåse hängs upp och kopplas på och då ligger han där i ca 3 timmar. Men jag har länge tänkt att barnen ändå skulle få se just detta och...

+7

Av Mamman - 20 mars 2015 15:30

Livet rullar på. Vissa dagar/perioder är bättre än andra. Det blir ljusar och ljusare. Iallfall utomhus och visst hjälper det lite. Iallafall när det gäller orken att ta tag i saker. Städa ut, rensa, försöka komma framåt även om det är jag som måste ...

Skapa flashcards