Alla inlägg under september 2014

Av Mamman - 22 september 2014 09:08

Vi har sagt att vi ska försöka, egentligen ända sedan tidigt i våras, men sen går tiden så snabbt och vips så är det snart slut på det stora nöjesfältets säsong. Bor man som vi, dvs. 20-25 min ifrån, så är det ju inget man behöver planera långt i förväg men risken finns också att det liksom inte blir av. De har ändå funnits någon slags planering i det hela då det ju är ett faktum att det är mindre besökare när det inte är högsäsong och vi därför har tänkt att besöket får bli tidig vår eller "när skolan ha börjat".


Förra veckan konstaterade jag att det fanns en enda dag då vi skulle kunna åka dit om vi nu skulle dit i år och det var gårdagen. Med tanke på att vi alltid tycks bli sjuka om vi ska göra något kul så höll vi det hela som en "lös plan" och berättade inget för barnen. Sent i lördags kväll satte jag och min kära make oss och kollade igenom priser, åkpass och vad som skulle kunna bli billigast , eller ska vi säga mest privärt då ju inget är billigt i sånna här sammanhang. Vi kollade väderprognos och kunde konstatera att regnkläder nog skulle vara helt rätt med de utlovade skurarna.

Söndag morgon vaknade alla och tycktes otroligt nog må bra ! När vi åt en sen frukost (för attt vi skulle slippa äta direkt när vi kom dit) så berättade jag om vår plan. Barnen blev helt euforiska. De hade nog gett upp hoppet om ett besök iår . Givetvis kunde de knappt få i sig någon mat då de liksom var för uppspelta och nästan mådde lite illa...Typiskt då jag ju hade planerat att vi skulle äta en rejäl frukost.


Nåväl, vi kom iväg och lyckades med bedriften att faktiskt nästan vara där när de öppnade...eller en halvtimme efter men det är godkänt. Där var vi sen tills de stängde. Det blev 8,5 timme av åkande och roligheter. Det var inga köer i stort sett. Max 15 minuter vid något tillfälle. De flesta gånger bara några minuters väntan om ens det- bara att springa runt och hoppa på igen. Vi lyckades dela upp oss på ett bra sätt och vissa saker kunde de större barnen åka själva. Vi behövde inte ha med någon vagn att släpa på heller då lilla L faktiskt orkar gå nu (vi fick ju tänka oss för och vila oft) och barnen ställde upp för varandra, kom överens och kompromissade. Både jag och kära maken hade också riktigt kul. Jag är ju lite fegare så jag åkte nog mest med L och L som inte vågar , eller får, åka de mer fartfyllda attraktionerna. Maken och stora killen åkte några saker som inte jag vågar och maken åkte ett par attraktioner som ingen av oss andra ville/vågade...

Det var lagom varmt, solen sken till och från, det kom några droppar regn men inte mer.

Jag tänkte faktiskt flera gånger att det var så enkelt även de stunder då jag var själv med alla fyra. Det är faktiskt en helt ny känsla. De stunder när maken åkte de där läskiga attraktionerna och vi andra passde på att åka något annat. Det var liksom bara kul ! Det blev också så tydligt att de har blivit större och klarar att ta ansvar på ett helt annat vis.


Det blev en dag som faktiskt var glädje från början till slut. Det är väldigt längesedan vi hade en sån dag tillsammans hela familjen. En dag då ALLA har kul tillsammans. För det var faktiskt så det var. ALLA ...


Det var en trött skara som kom hem och fick slänga i sig lite mat och sen stupa i säng. Egentligen alldeles försent då klockan närmade sig 21.30 och det var skola idag.

Att sen lilla L vaknade inatt med 39 graders feber och inte mår bra idag gör liksom mig bara ännu mera tacksam över att vi fick vara friska och lyclkliga igår.

Det är en dag som gav mig ett fint minne med en varm, mjuk, lycklig känsla.

Ett minne att spara och vårda ömt.


ANNONS
Av Mamman - 13 september 2014 09:57

En av killarna berättade att de i går hade fått rita det de villa jobba med när de blev stora. Och vad hade då han ritat ? Jo, två saker. En glassbil och skadade smådjur.

På ett vis förvånar det mig lite. Jag är förvånad över att han fortfarande håller fast vid att han vill köra glassbil. Det har han sagt under två års tid. Det är inget han pratar om men frågar jag så är det glassbilschaffis som gäller. Att han har lagt till att han vill ta hand om skadade djur och rädda dom, inte som veterinär utan mer som djurskötare, är väl egentligen inte heller förvånande. Han värnar om alla små, djur som barn (undantag är myror som han ogillar skarpt). Han har räddat ett flertal näbbmöss från en säker död när vår katt lekt med dom. Han har också försökt rehabilitera grodor och andra kryp.

Det ska bli spännande att se var han hamnar så småningom. 

ANNONS
Av Mamman - 6 september 2014 12:55

Jag minns så väl när jag var 11 år. På skolgården delades inbjudan ut till fredagens party. Jag såg hur inbjudningslapparna började ta slut i högen. Jag hade inte ännu inte fått någon och kände mig allmera ledsen. Jag älskade att gå på dessa partyn (typ disco hemma hos någon). När det var en lapp kvar så började A och A, som var de som skulla ha partyt, tissla och tassla. Sen kom de fram till mig och gav mig en inbjudan...Nu stod det inte mitt namn på den utan G:s namn, en tjej som ALDRIG gick på dessa partyn men jag fick den. A och A förklarade att de ville bjuda ett jämnt antal par och eftersom det var tre tjejer mer än killar  i klassen så blev det ju tre tjejer som inte blev bjudna...men nu var ju G sjuk och hon brukade ju ändå inte komma så de gav den till mig istället för att jag såg så ledsen ut.

Konstigt nog så blev jag bara glad. Eller var det den enda känslan jag hade då ? Det är iallafall så jag mins det. Det var ett kul party precis som det brukade vara. Någar jämna par blev det dock inte eftersom det inte bara var vissa tjejer utan också vissa killar som inte hade kommit på hur kul det var med sånna tillställningar.


Igår ringde en mamma till en av killarnas klasskompis. Det var så att de hade fått ett återbud till det kalas de skulle ha idag och undrade nu om min lille kille ville komma... Visst ville han. Han blev jätteglad. Själv vet jag inte vad jag ska tycka och känna. Jag förstår ju att det inte rör sig om ett stort kalas då de ska iväg på en aktivitet. Jag förstår ju också att de inte kunde eller hade bjudit alla utom mitt barn. Kanske är det till och med så att killen som fyller år kanske hade velat bjuda min kille men inte fick då de ändå var tvungna att begränsa antalet och därför blev glad att han nu kunde det pga återbudet. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka " jaha, då duger det"...



Nu tänker jag att det förmodligen var exakt så min mamma tänkte när jag kom hem stålandes lycklig över att ha fått en inbjudan trots allt även om det nu inte var mitt namn på den och det inte var tänkt så från början.


Min önskan är att han har riktigt kul och inte alls tänker i de banor som jag gör. För just nu så spelar det faktiskt ingen roll varför eller hur han blev bjuden. Han är där och han är (var i allafall när han åkte) glad.



















Av Mamman - 2 september 2014 10:06

Vissa dagar börjar så där läskigt motigt att man känner sig rädd för vad som ska hända härnäst. Nu var det väl egentligen bara småsaker men många...Typ utspillt vattenglas, glömd gympapåse trots påminnels att ta med den, viktigt papper som låg på bordet igår var spårlöst försvunnet, likaså laddare till datorn, inställd fotografering på förskolan, någon liten som klippt sin lugg själv...osv.

Men det var tillräckligt för att jag skulle börjar fundera på vad denna dag kommer att ge i form av motgångar.


När man sen tittar på det i backspegeln så var det ju ändå inte så farligt. Det viktiga pappret hittades när jag letade efter laddaren som också hittades. Fotografering är väl inte hela världen och det går nog att liksom kamma över den "självklippta" delen av luggen så att det blir en ok snedlugg. Gympapåsen åkte jag faktiskt iväg till skolan med. Kanske kan man tycka att man får stå sitt kast men jag tror också att den det gällde ändå lärde sig något av det för han blev mycket ledsen när han kom på att han hade glömt den.

En underbart god kopp kaffe och ett positivt besked angående en önskad ledighet nästa vecka (dock en ledighet pga en anhörigs sjukbesök- så orsaken är ju inte så kul) blev utan problem beviljat så egentligen har förmiddagen kanske inte varit SÅ motig ändå om man summerar positivt och negativ.


Nu önskar jag bara en fortsatt ok dag. Det är många uppdrag kvar att utföra. Precis som alltid när det är en "jobbledig" dag.



Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se