Tredje dagen med denna enorma trötthet, vissenhet och totalt avsaknad av en känsla som ens är i närheten av glädje.

Vårdeppig ? Ja, kanske ett inslag av det. Det är ju liksom en del av mitt liv så här års och jag har accepterat att det är så men det brukar inte vara så här riktigt.

Tre dagars härlig ledighet till ända. Tre dagar som har varit som en grå, seg massa. Tre dagar som bara har dragit min energi ännu längre nedåt...

Kanske har jag något "skit" i kroppen som bara ligger där och väntar på att bryta ut , alternativt bli bekämpad. Om man lägger till den vanliga vårdeppigheten, oron för det där om är där i min kropp men som inte borde vara där och sen pressen det innebär att börja ett nytt jobb så kanske det inte är så konstigt.

Men ändå, jag behöver lite energi. Hur ska jag annars ta mig igenom den kommande veckan ? Jag vet verkligen inte men på något vis ska det väl gå eller ?

Jag hatar den här tunga, gråa massan jag vadar i nu.

Ge mig energi.

Hjälp mig känna glädjen.

Låt mig skratta igen !