...kanske den underligaste någonsin om jag bortser från den när jag hade vinterkräksjukan och spydde in det nya året (kanske inte så trevlig info men dock sann).

Förmiddagen var en enda lång konflikt kändes det som. Det var väl massa småsaker men det var liksom hela tiden. Jag kände mig helt slut när vi väl hade ätit lunch och lyckats få på alla kläderna och dessutom fått in dom i bilen.

1,5 timme försenade enligt min tidsplan (vi hade ju ingen exakt tid att passa) så var vi så på väg till firandet av svärfar som fyllde jämnt.

När vi satt där i bilen fick jag ett sms. Tyvärr inga roliga nyheter. Jag förstod att övriga släktingar inte visste om något när vi kom fram. En telefonsamtal senare så nådde dock nyheten även de. Reaktionen blev nog inte riktigt som jag hade förväntat mig. Kanske var det för att det var en dag som skulle vara fylld av glädje och istället så blev det mitt i alltihop någon slags sorg.

Självklart var det ju tråkigt men jag blev så förvånad över att alla var så oförberedda på det hela. Jag kände nästan en irritation över deras naivitet. Samtidigt så förstår jag ju att jag nog i just den situationen tänkte på saken som jag hade gjort om jag hade varit på jobbet och stött på situationen där. Det är nog ett sätt att disktansiera sig från det hela.

Den förnuftiga delen av hjärnan kopplades dock på och jag insåg ju att det inte var så konstigt att alla reagerade som dom gjorde.

Vi åkte hem ganska tidigt. Barnen ville hem till Bolibompa och äta sitt lördagsgodis. Deras kusin hade redan åkt hem och ja, det började bli tråkigt. Vi lämnade svärföräldrarnas hus och åkte hem. Nu väntar jag på att killarna ska bli trötta och lägga sig så att jag och A kan krypa upp i soffan och bara ta det lugnt en stund. Jag tvivlar på att jag orkar vara vaken till tolvslaget men man vet ju aldrig. Vi får helt enkelt se.

Jag har inga nyårslöften men det finns två saker jag verkligen önskar att jag ska kunna förändra under det kommande året. Det ena handar om att våga följa en känsla. Vågar jag det så tar jag ett steg åt ett annat håll här i livet men sen vet man aldrig om någon annan sätter stopp för det. Den andra saken handlar om mig som person. Det är en sak som jag vill och måste fortsätta jobba med. Det är ett pågåeende arbete kan man säga. Jag hoppas att det snart ger resultat och att jag kan känna mig trygg med förändringen.

Som sagt en nyårsafton som känns mycket märklig rent känslomässigt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det jag drömmer om nätterna är inte särskillt svårtolkat men det ger mig tankar och känslor som dröjer kvar långt in på dagen. Det jag drömmer är det jag inte vågar tänka när jag är vaken. Så enkelt är det. Frågan är bara vad jag ska göra med det hel...

Livet rullar på. Som vanligt går det i en rasande fart och svänger hit och dit. Bra och hoppfulla dagar blandas med skitdagar där uppförsbackarna känns omöjliga att ta sig uppför. Ändå så gör jag det. Ibland åker jag av vägen, gråter en skvätt och ge...

Jag tror att alla kan vi bidra på olika vis för att göra världen lite bättre. Vad man väljer och har förmåga att göra är nog väldigt olika och så måste det få vara. Jag tror på frivillighet. Det som fungerar under en period i livet kanske inte funger...

I börjar av veckan var jag och lilla L med maken när han skulle få sin behandling. Det är ganska odramatisk. En droppåse hängs upp och kopplas på och då ligger han där i ca 3 timmar. Men jag har länge tänkt att barnen ändå skulle få se just detta och...

Livet rullar på. Vissa dagar/perioder är bättre än andra. Det blir ljusar och ljusare. Iallfall utomhus och visst hjälper det lite. Iallafall när det gäller orken att ta tag i saker. Städa ut, rensa, försöka komma framåt även om det är jag som måste ...