Min mobil ringde ikväll. Jag hann inte svara just då men när jag tittade efter vem det var som hade ringt så visste jag direkt vad det rörde sig om.

Det var en person om jag inte brukar tala med i telefon. En person som jag egentligen känner ganska ytligt.

Det underliga var att jag visste innan vad samtalet skulle handla om. Kanske var det inte så underlig egenligen. Jag vet inte.

Jag vet dock inte om jag ska känna mig hedrad eller utnyttjad. Jag väljer att känna det första för det är nog vad jag tror det rör sig om. Att själva ämnet i sig inte var av det positiva slagt är en annan historia.

Vissa saker är bara så underliga här i livet.

Jo, jag vet, det finns nog dom som skulle kalla mig tokig. Särskillt när man tröttnat på julskinkesmörgåsar. Men jag gjorde det ändå. Köpte en julskinka till. En mindre på 3 kg denna gången och jo, det var "rea". Den åker nog in i ugnen imorgon.

Nu är det väl inte så att just julskinkesmörgåsar är det allra godaset hela familjen vet men i år har jag blivit helt tokig i det. Något som vi däremot är helt tokiga i, till och med H som är väldigt selektiv när det gäller mat och framför allt kött, är tunna skivor skinka stekta i lite smör. Vi åt lite till lunch och fast jag hade stekt en halv julskinka kändes det som, så var det för lite. Fast vi blev mätta. Det där sista hade väl varit bara för att det är gott.

Så jo, vi kommer nog att kunna förbruka den tredje julskinkan utan större problem. Det märks att barnen börjar bli större och att det går åt mer mat nu. Lite åker väl i frysen också när den är tillagad. "Bra att ha" liksom...