Det var inte bara tänderna. Det var en öroniflammation. Fick tid på VC direkt (tack vara A, han är mycket bättre på att prata för sig när det är sånna saker även om han inte behövde det den här gången). Det är den 3 öroninflammationen på 7 veckor och det är bara en vecka sedan förra kuren antibiotika avslutades.

Fick en annan sort den här gången. Får se om det blir bättre. Hoppas !

Eftersom jag har ägnat stora delar av mitt till det där med att försöka gå ner i vikt så har jag läst en hel del om hur man "ska" göra.

Motion, äta mindre fett och dra ner på energiintaget är väl det som det har propagerats för. Fibrer mättar har man väl också sagt.

Efter att ha läst en del om LCHF och GI-kost (metoden) så har jag nog blivit lite omvänd. Det finns något i det de skriver.

Motion gäller fortfarande. Kroppen är gjord för fysisk aktivitet. Det kan handla lika mycket om att bära in ved, ta promenader eller något annat som hör vardagens aktiviteter till som att träna på gym, simma eller utöva någon annan idrott. Det viktiga för kroppen (och vikten till viss del) är att den får röra på sig.

Det är sen, när de kommer till det där med kolhydraterna och fettet som jag inser, eller tycker, att det faktiskt har en poäng i det hela. För fett och protein höjer inte blodsockret lika snabbt och mycket som kolhydrater vilket ju i sin tur har inverkan på insulinet. Mindra kolhydrater och farmför allt snabba kolhydrater och istället mer fett och protein skulle alltså innebära ett jämnare och lägre blodsocker vilket i sin tur kräver mindre insulin. Det i sin tur minskar risken för de där extrema suget efter något sött eftersom man slipper de där blodsockerfallen.

Det kan säkert vara olika för olika människor hur man reagerar när man äter något sött. Min man verkar aldrig ha något sug efter godis, kakor, choklad eller mat. Han kan vara hungrig och han tycker det är gott med "godsaker" men han har inte suget.

Jag däremot är ofta enromt sugen, blir helt darrig när jag inte får mat och jag kan dessutom vara proppmätt men ändå nästan helt galet sugen på godis/choklad/kakor...

Så ja, jag tänkte att jag får väl testa. Det har jag nu gjort i 1,5 vecka. Kanske är det en "psykologisk" effekt att jag faktiskt inte har varit särskillt sugen på sötsaker. Vid några tillfällen har det förstås hänt men inte så där enormt sugen som jag brukar vara. Så kanske, för mig och för en del andra, så är det just så man behöver göra. Jag har inte tänkt använda mig av det här slaviskt utan försöka hitta någon slags balans där jag mår bra. Helt klart är iallafall att jag inte kommer att vara så "rädd" för fett som innan. Kolhydraterna tycks vara betydligt farligare för min del.

Vi får väl se hur det går. Det är ju så lätt att hamna i gamla banor igen.

Slutligen kan man nog säga att det inte tycks finnas några absoluta sanningar här i världen. Bara sanningar som är just för tillfället. Imorgon är det en annan sanning som gäller men du vet inte idag vilken det blir så kanske måste du tro på det du vet just nu och omvärdera imorgon.  

Mmm, av barn får man höra sanningen. För förmodligen är det sant. Stora L kröp upp i mitt knä härom kvällen och sen vände han sig ifrån mitt ansikte och sa högt "Mamma, du stinker". Igår kväll konstaterade han att jag fortfarande stinker och frågade om jag inte hade borstat tänderna.

Jodå, jag borstar mina tänder och för en liten stund känns det fräscht i munnen men sen går liksom den känslan över till något som jag kan härleda till förkylningen. Jag har inte ont i halsen men är snorig (som vanligt känns det som). Det skulle vara ganska skönt att iallafall slippa "stinka". Jag kan ju bara ana hur det kanske luktar ur min mun och det känns inte kul liksom.

Men det går väl över hoppas jag.

Det var vad jag tänkte igårkväll när jag la mig. Det var vad jag tänkte när jag klev upp.

Men sen vid frukosten tog tålamodet slut. Inte direkt, det varade ganska länge men till slut var liksom måttet rågat och jag blev arg.

Nu fanns det ju en anledning till min ilska och jag har mer och mer insett att det är ok att bli arg om det är på rätt sätt. Eller för rätt saker. Jag menar att någonstans går allas gräns. Att låta andra trampa på mig eller någon annan hur som helst är inte ok. Då ska man säga ifrån och då är det ok att bli arg. Att låta ilskan bli till något fysiskt i form av våld mot någon annan är däremot inte ok. Inte heller att bli dum mot någon annan bara för att "ge igen"...

Så egentligen kanske det inte var så farligt att jag blev arg. Kanske är det bara min bild av hur en bra dag ska vara- dvs. utan konflikter, ilska och motstånd- långt ifrån verkligheten.

Morgonen för övrigt blev ju bra.

Sen kan jag ju inte låta bli att undra om lilla L har ont i öronen igen eller om det är tänderna den här gången. Nu kan jag se att tre av fyra tänder som borde komma snart är på väg igenom. Säkert är det obehagligt och kanske gör det lite ont också. Jag håller tummarna för att det är tänderna som spökar.